Socialpsykologer, teoretiker

Sigmund FreudSigmud Freud

Psykoanalysen har sedan början varit kontroversiell. Den har icke desto mindre påverkat hela vår västerländska kultur liksom beteendevetenskapligt tänkande, bland annat socialpsykologin.

Freud var innan han började utveckla en psykologisk förklaring till psykiska störningar i grunden neurolog. Han övergav därför aldrig riktigt tanken att mänskligt beteende i grunden kunde förklaras med hjälp av biologiska och medicinska begrepp.

Den topografiska teorin

Omedvetet, förmedvetet och medvetet

Det mest banbrytande i Freud psykoanalys var sin grundläggande idé om att de väsentligaste faktorerna i människans psyke hörde till det omedvetna. Drivklafterna till människans beteende var alltså inte medvetna och därför inte direkt åtkomliga för individens bedömningar.

Enligt den toporafiska teorin kunde psykets innehåll och funktioner indelas i tre kategorier:

Omedvetet - Den kategori som Freud lägger störst vikt vid. Här finns alla minnen, motiv, känslor etc som inte är tillgängliga för individen, även om denne anstränger sig. Ändå är det här drivkrafterna till mänskligt beteende finns. Enligt Freud styrs vi av önskningar, driftsimpulser och minnen som ligger utanför vår kontroll. Detta omedvetna material kan dock nå det förmedvetna i förklädd form, t ex genom drömmar och fantasier. I psykoanalytisk behandling är så kallade fria associationer och tolkningar av drömmar centrala tekniker i psykoanalytisk behandling.

Förmedvetet - Här finns all material som individen lätt kan plocka upp och som fyller medvetandet när individen skärper sin uppmärksamhet eller spontant, till följd av omgivningens krav.

Medvetet - Allt som individen för ögonblicket har för sig: tankar, känslor, önskningar, etc som han vet att han just nu har i fokus för sin uppmärksamhet. Innehållet i medvetandet skiftar från stund till stund, ty nya känslor och tankar snart dyker upp och ersätter dem som vi nyss hade.

Den strukturella teorin

Id, ego och superego

Freud uppdelade den psykiska apparaten i tre strukturer eller funktionella system:

Id (detet) är den äldsta strukturen i individens utvecklingshistoria och är nära knutet till individens medfödda biologiska drifter. Id styrs av lustprincipen, är utan hämningar och vill ha omedelbar tillfredsställelse. Hos Id finns inte heller någon tidsuppfattning, varför det inte kan föreställa sig en tillfredsställelse i framtiden. Ids funktionssätt präglas av primärprocessen - ett ologiskt,eller förlogiskt, primitivt funktionssätt. Enligt Freud finns det två biologiska grunddrifter: den sexuella och den aggressiva. Sexualdriften innebär en strävan efter lustupplevelser. Den psykiska energin som förknippas med sexualdriften kallas libido.

Ego (Jaget) utvecklas successivt ur Id, genom att barnet lär sig skilja mellan sin egen kropp och omvigningen. De delar som har med utforskandet av omgivningen att göra utvecklas till ego. Ego har förmågan och uppgiften att tillfredsställa Ids behov, men genom att balansera dessa med omgivningens krav. Ego styrs därmed av realitetsprincipen, dvs. har förmågan att anpassa sig till realitetens krav. Ego präglas av sekundärprocesstänkande - följer logikens lagar, baseras på rationella överväganden och har en tidsuppfattning.

Superego (Överjaget) utgör en kontrollerande och moraliserande instans. Superego utgör även samvetet. Viktigt är det dock att komma ihåg att superegos funktioner till stor del är omevetna. Superego utvecklas ur uppfostran, genom att lära sig vad som är rätt och vad som är fel. I början börjar ego endast ta hänsyn till sin omgivning, men dessa påbud som ställs på barnet gör att de blir till normer som barnet internaliserar.

Både ego och superego kan ha båda medvetna och omedvetna delar.

Den psykosexuella utvecklingen

Den psykosexuella utvecklingen hos barnet består av fyra stadier. Under varje fas knyts sexuell spänning och sexuell driftstillfredsställelse till olika kroppsregioner. Latensperioden är en mellanfas.

Det orala stadiet (0 - 1 1/2 år): Lustupplevelser är knutna till munregionen. Barnet uppnår sexuell tillfredsställse via bitande, slickande, sugande och bitande.

Det anala stadiet (1 1/2 - 3 år): Lustupplevelserna flyttas till ändtarmsöppningen och avföringsfunktionen. Barnet kommer under potträningen att finna nöje i att både avge och hålla tillbaka avföring.

Det falliska stadiet ( 3 - 6/7 år): Lustupplevelser flyttas till könsorganen. Det är vid denna tid som den oidipala konflikten inträffar. Den lille pojken riktar sexuella önskningar mot sin mor och ser sin pappa som en rival. Pojken får samtidigt kastrationsångest, en rädsla att pappan blir arg och berövar honom hans penis. Flickor går via en liknande process som kallas elektrakomplexet. Barnet löser konflikten genom att ge upp de sexuella önskningarna mot föräldern av motsatt kön och genom att identifiera sig med föräldern av samma kön.

Latensperioden ( 6/7år - puberteten): Den sexuella driften är inte knuten till någon speciell kroppszon. Sexualiteten är nu slumrande och dyker upp igen först med pubertetens ankomst.

Det genitala stadiet ( från och med puberteten): Den här fasen utmärks i de lyckliga fallen av en mogen, heterosexuell driftstillfredsställelse och varar under resten av livet.

Enligt psykoanalysen har de flesta människor inslag i sin personlighet som härrör ur de tidigare psykosexuella stadierna.

Ångest

Ångest uppstår enligt Freud på framför allt två vägar och ger upphov till två olika typer av ångest::

Automatisk ångest. Ångesten uppstå spontant som en följd av att psyket utsätts för stimuli som är så överväldigande att de inte kan hanteras.

Signalångest. Ångesten produceras av ego genom att ego lärt sig att förutse att en farlig situation, en traumatisk situation, kan uppstå. Signalångestens funktion är att förhindra t ex att en farlig impuls från id når medvetandet.

Egos försvarsmekanismer

Ego utsätts för krav och impulser både från id och från superego. Ego har därför utvecklat en rad försvarsstrategier.

Bortträngning - ett smärtsamt eller obehagligt minne eller otillåten önskan hålls borta från medvetandet.

Reaktionsbildning - att hålla något omedvetet genom att på det medvetna planet högt och tydligt betona dess motsats.

Projektion - en individ föreskriver en annan individ de egenskaper som han/hon själv har.

Regression - att gå tillbaka till ett tidigare stadium i den psykosexuella utvecklingen för att undvika de konflikter som uppstår under den aktuella fasen.

Sublimering - en oacceptabel drift i samhället uttrycks t ex genom konst (ett accepterat sätt).

Senare freudianska skolbildningar

Nyfreudianska skolan (Karen Horney, Erich Fromm) karaktäriseras av att den är emot den biologiska tolkningen av människan och menar att större tonvikt bör ligga på sociala och kulturella faktorer.

Jagpsykologin / Egopsykologin (Erik H Erikson) - har fokuserat på egos funktioner och menar att dessa har ett eget utvecklingsförlopp som är viktigare än ids och superegos funktioner.

 

Källor:

  • Människa, interaktion och social omgivning, 1992, Tommy Svensson (1)