MINA HEMTENTAMEN

Giddens Ontologisk Trygghet och Rutinisering

Giddens resonemang om den ontoliska tryggheten börjar med ett resonemang om mänskligt medvetande, som han delar in i ett praktiskt och i dett diskursivt. Hans grundläggande antagande är att människan har förmågan att reflektera och reglera sina handlingar. En stor del av handlingarna reflekterar människan dock inte över, eftersom dessa sker enligt mall (rutiner, sociala konventioner), men hon kan alltid ge en mer eller mindre bra förklaring till sitt handlande. Det praktiska medvetandet består av kunskap i form av minnen, erfarenheter och andra former av tyst kunskap som innebär att hon känner till betingelserna för sitt handlande. Det diskursiva medvetandet aktiveras när man är tvungen att reflektera över sina handlingar.

Den ontologiska tryggheten är en känsla av att människor och ting är pålitliga. Det innebär att man bygger ett skyddssfär runt omkring sig, som är subjektiv och som pråglas av en känsla av overklighet. En stor del av denna känsla skapas genom rutinisering som der vardagslivet form och struktur och som är intimt förknippat med praktiskt medvetande. Rutinisering innebär att man genom socialisationen har lärt sig vissa acceptabla och passande beteenden i samspelet med andra, som man ständigt upprepar, producerar och reproducerar och gör till självklarheter. Resultatete blir att man håller uppmärksamheten borta från alla otrevligheter som annars finns runt omkring sig: hor och faror, som i stort präglar det senmoderna, som Giddens i enlighet med Beck kallar för risksamhället.

Det är först när rutinersna bryts som man uppmärksammar dem. I dessa situationer känner de flesta människor ångest. Den ontologiska tryggheten utgör (via rutinerna) ett skydd mot existentiell ångest men också ett sätt att hantera denna ångest. I sina mest extrema former, utvecklar människan fobiska tendenser och/eller tvångsföreställningar som håller ånmgesten borta (extrem rutinisering). I vänligare former kan detta skydd uttryckas genom att grupper utvecklar olika livsstilar.

Det viktigaste hos Giddens resonemang om ontologisk trygghet, är att människan genom att skapa en yttre ordning med hjälp av rutinerna, så skapar hon en inre känslomässig trygghet. Denna mentala trygghet kan ibland störas när man inser att händelser i livet faktiskt kan leda till negativa konsekvenser, men känslan av osårbarhet och overklighet återvänder så småningom (med hjälp av terapi eller självterapi) och det reflexiva och kalkylerande människan fortsätter att leva i frid och fröjd. En viss medvetenhet om risker finns ändå där men hon klarar det med en annan form av rutinisering som Giddens kallar för kolonisering av framtiden: det ständiga planerandet. I en värld med många risker planerar man för att minska oförutbarheten. Det spontana handlandet blir förlamat ändå. Att leva kreativt som ett rutinfenomen innebär för Giddens att med största möjliga hängivenhet engagera sig i andra och i objektvärlden.

<<Tillbaka

Nyckelord: Anthony Giddens, Ontologisk trygghet, Rutinisering, medvetande, diskursivt, praktiskt, kolonisering av framtiden