Socialpsykologer, teoretiker

ErikH. Erikson

Erik H EriksonErik H Erikson ansåg att varje människa går via ett antal stadier i livet för att uppnå full utveckling. Enligt hans teori går människan via 8 stadier (1)..

I likhet med andra egopsykologer betonar han egos utveckling och menar att ego kan studeras oberoende av Id och Superego (se Freud).

Till skillnad från den klassiska freudianismen, tillmäter Erikson de sociala och kulturella faktorerna större betydelse. I övrigt är Erikson en ordotox freudianist i den meningen att han inte förnekar att psyket består av Id, Ego och Superego, och inte heller har han några invändningar mot Freuds påstående att sexuell driftsenergi spelar stor roll som förklaringsafaktor i mänskligt beteende och utveckling (2).

Teorin om människans identitetsutveckling

Eriksons teori omfattar människans hela liv. Erikson menar att de olika stadierna sker i förutbestämd ordning som är gemensam för alla människor. Individen måste vara redo för nästa fas för att kunna ta sig genom den på ett önskvärt sätt dvs. möta de nya villkor som är förknippade med den. En sådan teori kallas epigenetisk (2).

Individens identitet utvecklas enligt Erikson genom ett samspel mellan biologiska, sociala och kuturella inflytelser. Utveckilngen är dock konfliktfylld och sker genom en serie kriser som individen måste ta sig genom. Konflikterna är nödvändiga för att individens mognad skall kunna utvecklas normalt. Varje skede i utvecklingen kan mynna ut i en positiv attityd (om konflikten löses på ett lyckosamt sätt) eller i en negativ attityd (om konfliktlösandet misslyckas). Ett lyckligt lösande av konflikten grundlägger också en central mänsklig dygd i individens karaktär.

Fas 1: Grundlläggande tillit kontra grundläggande misstro (0-1 1/2 år)

Den första fasen sammanfaller med den orala fasen hos Freuds psykosexuella utveckling. Barnet är under den här fasen beroende av modern som källa till lustupplevelse.

Enligt Erikson är det viktigt att modern under den här första fasen förmedlar barnet en känsla av pålitlighet och konsistens i tillvaron. Barnet lär sig inte bara att modern är en trygg och pålitlig del i tillvaron utan också att lita på sig självt och på den egna kroppens förmåga att handskas med kraven som kommer inifrån. På så sätt utvecklar det början till en inre identitet.

Beroende på erfarenheterna under den här perioden kan barnet antiget utveckla en grundlällande känsla av tillit till själva tillvaron eller en känsla av grundläggande misstro. Den karaktärsdygd som framväxer ur en framgångsrik konfliktlösning under denna första fas är hopp.

Samhällsinstitutionen som Erikson kopplar till den här fasen till är religionen.

Fas 2: Självständighet kontra blygsel och tvivel (1 1/2 - 3 år)

Unde den här fasen börjar barnet bli självständig. Föräldrarna måste under den här fasen se till att barnet både får struktur och regler men även frihet att klara av saker och ting på egen hand.

Blygsel och tvivel på den egna förmågan till självständighet under denna fas kan leda till allvarliga störningar i individens personlighet, som t ex tvångsneurotiska tendenser till kontroll och upprepning eller paranoida misstankar om att ständigt vara föremål för kritisk bedömning. Ett lyckosamt lösande av konflikten under denna fas leder till en grundläggande självständighet och tilltro till den egna förmågan. Viljestyrka är den karaktärsdygdf som föds därur, enligt Erikson.

På samhällsplan har denna fas sin motsvarighet i rättens och ordningens princip.

Fas 3: Initiativ kontra skuldkänsla (3-7 år)

Den tredje fasen sammanfaller med den oidipala krisen. Pojken har ett behov av att erövra och angripa, medan flickan kan t ex målmedvetet manipulera sin omgivning genom att göra sig tilldragande.

Under den här fasen ökar barnets förmåga till målinriktat beteende. Det är nu betydelsefullt att föräldrarna upmuntrar och stödjer barnets nyvunna initiativförmåga och inte hämmar dess nyfikenhet och aptiti på tillvaron.

Lösningen av den oidipala konflikten kan leda till nedvärdering av den egna personen. Barnet måste lära sig att acceptera att dess möjligheter att uppnå eftersträvansvärda mål är begränsade, men utan att initiativförmågan knäcks och skuld och resignation tar överhanden. Ett framgångsrikt utvecklande av initiativförmåga tillsammans med en tilltagande moralisk ansvarskänsla , grundlägger dygden målmedvetenhet. På samhällsnivå knyter Erikson den här fasen till det ekonomiska systemet.

Fas 4: Arbetsflit kontra underlägsenhetskänslor (7 - puberteten)

Den här fasen motsvarar latensperioden i Freuds psykosexuella utvecklingsteori. Barnet kommer nu att bli föremål för en social formningsprocess som ska förbereda det för inträdet i arbetslivet. Nu skall samhällsnormerna och -värderingarna läras in. Skolningen i att kunna samarbeta med andra är en viktig del i denna process. Barnet lär sig också att flit och prestationer premieras och att dess förmåga i dessa avseenden avgör hur det värderas av omgivningen.

Risken är att barnet utvecklar en känsla av underlägsenhet och otillräcklighet. Oidipuskomplexets nederlag har lärt barnet att söka sig till andra människor utanför familjen. Arbetsgemenskapen och identifikation med andra människor och olika yrkesroller blir viktiga mål nu. Om underlägsenhetskänslor tar överhanden riskerar barnet att gå tillbaka till oidipuskomplexets relationer.

Om arbetsfliten blir den dominerande attityden utvecklas dygden duglighet. På samhällsnivå motsvaras denna utvecklingsfas av arbetsfördelningen och kulturens arbetsetos.

Fas 5: Identitet kontra splittring i rollerna (pubertet - 20 år)

Den snabba fysiska mognaden tillsammans med glappet mellan rollerna som barn och vuxen, leder till att identitets- och kontinuitetsproblem blir framträdande. Om den unge på ett lyckosamt sätt lyckats lösa konflikterna i de tidigare stadierna och utvecklat en grundläggande känsla av inre sammanhang och identitet, är förutsättningarna goda att klara av ungdomstidens motstridiga krav och osäkerhet om framtiden.

Den unge blir under den här fasen upptagen med att ta reda på vem han egentligen är, liksom av hur han blir uppfattad av andra i jämförelse med hur han uppfattar sig själv. Osäkerheten blir extra stor om det rör sig om sexuell inriktning. Hur barnet löser den oidipala konflikten är enligt Erikson avgörande i identitetsutvecklingen.

Den unge söker under den här perioden även sig till olika grupper med olika normer och värderingar. Oftast byter den unge grupp flera gånger och omfamnar den nya gruppens ideal och värderingar med lika stor entusiasm varje gång. Osäkerhet kring mot vilka ideal och värderingar man bör orientera sig kan öka kraftigt om det omgivande samhället befinner sig i en tid av snabb omvandling.

En lycklig utgång blir en fast upplevelse av inre sammanhang och kontinuitet. Misslyckas detta kan resultatet bli rollsplittring och identitetskriser. Dygden som utvecklas är trohet. På en samhällelig nivå handlar det om att en ideologi som förstärker identitetskänslan och övertygar individen om rättvisa i den makt- och ansvarsfördelning som råder.

Fas 6: Närhet kontra isolering

När identiteten hos individen blivit tillräcklig starkt befäst är individen mogen för att temporärt ge upp sin individualitet. Detta innebär att utveckla förmågan till intimitet; att komma nära andra individer i sexualitet och kärlek, i vänskap och samarbete mot gemensamma mål. Först när identiteten är stabilt formerad kan föreningen med en annan människa ske utan att rädslan för att "förlora sig själv" blir överväldigande.

Motsatsen blir isolering och avståndstagande. Om närhets-isolerings-konflikten löses på ett bra sätt framträder dygden kärlek. Detta stadium motsvaras på samhällelig nivå av etiken.

Fas 7: Generativitet kontra stagnation

Denna fas omfattar större delen av det vuxna livet. Fokus för individens intressen flyttas nu från den egna personen till dem som kommer efter och hör framtiden till. Att åstadkomma goda villkor för den nya generationen, att lära och förmedla till denna det som är centralt och viktigt i livet, blir samhällets framsteg och kulturella utveckling til förmån för nya generationer står i främsta rummet.

I olyckliga fall, kan individen inte uppnå den här mognaden och stagnerar i stället och stannar kvar i intresset för den egna personen, i ständigt strävan efter att tillfredsställa de egna behoven. Sådana individer lyckas inte utveckla berikande relationer och finner inte sin plats i kollektivet.

Dygden som utvecklas är omsorg. Till denna fas knyts alla institutioner som befäster och understödjer framväxten av nya generationer.

Fas 8: Integritet kontra förtvivlan

Hos den åldrande människan, som utvecklat ansvar och omsorg för andra människor, kan livets slutskede präglas av integritet. Integritet framväxer ur förmågan att blicka tillbaka, värdera och summera sitt liv och finna sitt livslopp meningsfullt. Om integritetskänslan saknas, lever den åldrande människan i förtvivlan och desperation.

Dygden som människan utvecklar i lyckade fall är vishet.

KÄLLOR - internet

Wikipedia, the free encyclopedia - Erik H Erikson (1)

KÄLLOR - litteratur

Människa, interaktion och social omgivning, 1992, Tommy Svensson (2)